måndag 11 oktober 2010
I´m back to let you know...
Ja det va ju ett tag sen sist, men jag har nog inte varit direkt saknad ändå...
Sommaren är över, och vilken sommar vi fick! Det kan aldrig komma lagom med värme, nej då...
Min yngsta lilla dotter, inte så liten längre bestämde sig för att bli Fru Deemonde (tack och lov för ett annat efternamn än Friberg!)Bara jag kvar nu som ska ändra...Hmm...
Bröllopet ägde rum i Mönsterås Kyrka lördagen 28 augusti, fantastiskt fint och underbart!
Nu är båda mina töser gifta med 2 st fina män vid sina sidor, nu är det bara min äldsta son som jag väntar på..!
Kom igen nu Jonte & Helen!!
Nu är hösten här och det innebär VÄRK för min del...Jag har legat mycket, vilat nåt enormt för jag har inte haft nån ork alls...Nu börjar det komma krypandes hoppas jag! Man vill ju njuta lite av hösten ändå, nu när den är som finast!
Idag blir det en runda till Netto, som vi numera har här i Bromölla-hålan...
Sen får vi se vad som händer och sker, tar dagarna precis som dom kommer...
Min ena tös Jenny va här i förra veckan med sin minsting och godigt Alvin, vi satt och prata om det vi tycker är så "roligt" och prata om...
Vi kom fram till båda två, att gud så lustigt det kan va med en del människor, att helt plötsligt, som att trycka på en knapp, bestämmer man sig för att tycka illa om en/flera personer...Hur är detta möjligt??
Min tös hade sån god kontakt med sina kusiner, sen dog deras mormor/farmor, då gick allt upp i rök! Lustigt...
Jag sticker inte under stolen med att jag inte har kommit överrens med mina brödrar, jo den ena ett tag iaf, men när han visade sin "rätta (fel) sida fick jag nog, då kunde jag lika gärna va själv, som jag alltid har varit!
Jag är hellre det, än att höra "tjabbet" och må dåligt för det lilla, nä då får det va bra!
Men jag är lite bekymrad över hur barnen påverkas, nu är dom ju stora och har redan valt vilken väg dom ska ta...
Mina barn har alltid sagt att vi kommer vilja vända på allt elände och bråk som har härjat i släkten dom senaste 50 åren, och det SKA vi göra mamma, har dom sagt...Och det tycker jag dom har lyckats bra med!
Ett tag fick dom t o m med sina kusiner på kuppen, men va tog det...ett år..? Sen pallade inte dom mer...Tragiskt!
Men där ser man ju vad dom har valt för väg, dom ville inte, utan dom kör på den gamla stilen, bråka så mycket som möjligt och skit i konsekvenserna!
Här uppe kunde dom sitta och snacka så mycket skit så det riktigt osade i lägenheten, men nu får dom sitta där...i sin egen skit istället...
Det finns något som heter "synden straffar sig själv"...vänta och se...
Himla synd att man sitter inne med en massa smaskigheter, men som jag och mina barn nu har lovat, ska vi vända på pannkakan, leva lyckligt och glädjas åt den tid vi har kvar, för livet mina vänner, är väldigt väldigt kort...
So long, kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar